lördag 1 november 2008

Turismen nödvändig i framtiden?

Är reseprogrammen aningslösa eller hycklande? Ena minuten åker de till Phuket och nästa minut åker de till en oupptäckt ö där det inte finns några turister. Paradoxen blir att efter deras program så är inte den där ön oupptäckt speciellt länge. Är det bra TV? Det är frågan som ställs i TV-krönikan i DN. Jag tycker också att den här delen av turismen är väldigt tråkig. Vi letar efter jordens sista orörda paradis med samma frenesi som vi letar efter jordens sista olja. Att bara konsumera resmål på löpande band tycker jag är kass - den här ”Been there - done that” mentaliteten.

Författarens tes i den här krönikan är att allt semestrande är totalt förkastligt ur ett miljöperspektiv och alla som turistar borde ständigt gå och må dåligt med ett samvete som tynger dom. Han analyserar reseprogrammens uppkomst och existens som så att de syftar dels till att bjuda de som inte kan åka själva på upplevelser och dels ska programmen förmedla fakta och information om resmålen för de som planerar att åka.

Den första punkten håller jag med om, har själv också alltid tyckt att det blir lite töntigt när de här programmen ofta förmedlar en bild av att vi ska åka ut i världen och möta vildar och hedningar ungefär och att vi svenskar trots allt vet bäst. Det utstrålar orientalism och myten om den andre, det kunde kanske vara intressant för någon forskare att analysera de här programmen ur ett postkolonialt perspektiv eller nåt.

När det gäller att tillhandhålla information och fakta så har programmen inte så mycket handfast att erbjuda egentligen. Det tror jag inte är avsikten heller, det handlar istället om att ge inspiration och väcka nyfikenhet. När det gäller fakta och information så är de engelska programmen på Travel Channel och National Geographic Channel betydligt bättre. De lyckas också betydligt bättre med att möta människorna i de länderna de besöker som jämställda (konstigt nog) och inte som gamla undersåtar i kolonialväldet. Så det går att göra betydligt bättre reseprogram.

Så långt är vi väl lite överens åtminstone, sedan spårar den där TV-krönikan ur fullständigt:

Redaktionerna måste ständigt fråga sig om de någonsin kan rekommendera folk att resa någonstans över huvud taget. Frågan är om ens det ställföreträdande resandet kan sägas vara försvarbart.

Det är inte resandet och turismen som orsakar de största miljöproblemen hävdar jag. Tvärtom påstår jag att turism kommer att vara direkt nödvändig i framtiden.

Det som istället hotar vår tillvaro på den här planeten är världshandeln och industrialismen. Skulle verkligen länder som Thailand vara bättre hjälpte av att vi bara fortsätter öka med att gröpa ur deras naturtillgångar, skövlar deras skog och tömmer haven på fisk? Är det bättre för människorna i Thailand att jobba för svältlöner på någon hälsofarlig fabrik? Kolla in de här sjuka exemplen så förstår ni Lång väg för lax till fiskdisken - Importera billigt från Kina och Asien - Miljövänligare flyg.

Efter det här industrisamhället och prylsamhället måste det komma en ekonomi som bygger på att vi konsumerar allt mer tjänster istället. De som har pengar måste köpa tjänster i form av att någon lagar deras mat (restaurang), någon städar, någon sköter trädgården, någon passar barnen och någon fixar bilen. I det här perspektivet passar turismen in perfekt. Turism är att producera tjänster och service och turister köper dessa tjänster. Detta är betydligt mer hållbart än att producera prylar. Skulle problemet vara löst om de rika istället för att resa någonstans på semestern stannar hemma och köper en massa prylar för 50 000 kr till hela familjen? Nej, det skulle det ju naturligtvis inte. Vi har fortfarande problem med användning av jordens resurser för att tillverka de här prylarna, sedan ska de transporteras, de behöver energi för att användas och till sist blir de kasserade och då finns det ett avfallsproblem. Enda lösningen är att människor slutar konsumera men vad skulle man ha pengar till i så fall om man inte får göra som man vill med dom? Allting vi gör får konsekvenser för miljön, det enda som skulle vara tillåtet i så fall är bara de aktiviteter som krävs för att överleva. Skulle vi kanske gå tillbaka till ett samlar- och jägarsamhälle?

Här i Sverige är vi nog lite speciella på det viset att vi har som ideal att man ska sitta ute i en stuga i skogen och klara allt själv. Bra karl reder sig själv, heter det ju. Men dessa karlars tid är nog snart förbi. Jag är i alla fall en världsmedborgare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar