Importera billigt från Asien och Kina

Titel: Sjukt billigt - vem betalar priset för ditt extrspris?
Författare: Huitfeldt Jörgen, Johnson Thella, Wong Ola
ISBN: 9113016849






Är du intresserad av att importera billiga varor från Asien? Då tycker jag du ska läsa den här boken först, “Sjukt billigt - vem betalar priset för ditt extrapris”. Boken handlar om arbetsförhållandena för de arbetare i dagens Kina som producerar enormt billiga produkter till hela världen. Ingen uppmuntrande läsning precis, men det är en intressant och lärorik bok att läsa, som jag varmt rekommenderar.

Boken är skriven av tre svenska journalister som “wallraffade” sig in på försäljningskontor och fabriker i Hong Kong och Kina samt intervjuade svenska inköpare här hemma, både från den offentliga sektorn och företagsvärlden. Att “wallraffa” betyder att man bedriver undersökande journalistik under falsk identitet, namnet kommer efter den tyska journalisten Günter Wallraff. Jag beundrar sådana författare och journalister. Det krävs stake för att trycka upp lite falska visitkort, hänga på sig en kavaj och sedan bege sig till ett försäljningskontor i Kina och börja förhandla och snacka en massa skit om Sverige och om att man är inköpare och vill köpa några ton stenblock (när man dessutom inte vet någonting om sten!) och sedan börja fråga om man får göra studiebesök på själva fabriken. Fan va bra gjort!

I första delen av boken beskrivs den kinesiska smyckeindustrin och tillverkningen av bijouterier (smycken av oäkta eller mindre dyrbara material). Några stora välkända svenska affärskedjor, som finns i varje köpcenter i Sverige, pekas ut i boken och granskas. Det är sjukt att det finns ett sådant sug efter - krimskrams - helt enkelt, tycker jag. Knappast någonting som är värt att riskera liv och hälsa för. Men det är precis vad kinesiska arbetare tvingas göra. Tydligen är det väldigt ohälsosamt att kapa och slipa ädelstenar utan tillräcklig skyddsutrustning. Även Thailand nämns i boken, tydligen finns där också en smyckeindustri med dåliga arbetsförhållanden.

Andra delen av boken handlar om den tunga stenindustrin, som tillverkar gatsten, kantsten och gravstenar mm. Då framstår helt plötsligt smyckeindustrin som ganska gemytlig i jämförelse med det här. Därför att inom den här tunga stenindustrin är det ingen som ställer några frågor, ingen människa som intresserar sig för hur gatstenen de trampar på varje dag har kommit just till den gatan, så att de har en fin trottoar att gå på. Låt mig visa er ett par citat från boken.

Vi följer honom ut på gården och känslan när öronen plötsligt får ta en paus från bullret ar obeskrivligt skön. Ändå har våra hörselorgan än så länge bara upplevt uppvärmningen. Ingången till nästa fabrikslokal består av två presenningar - som en tältöppning. Och redan på tio meters avstånd ser vi hur det formligen ryker av damm därifrån. Direktören skrattar urskuldande och viftar med handen framför ansiktet som för att ännu en gång varna oss för obehaget. Ändå är vi inte helt förberedda på det som väntar oss därinne.
(sid 190)

Till sist vill direktör Wang ta oss till det stora stenbrottet i området där han äger ett av de 20 schakthålen - något han uppenbarligen är stolt över. Han vill till och med bli fotograferad framför sitt stenbrott. Efteråt kikar vi ner i det minst 50 meter djupa hålet. Det ser ut som en månkrater och det finns varken staket eller några skyltar som varnar för att marken plötsligt öppnar sig. Istället ligger en glömd stålvajer förrädiskt i gruset en meter från avgrunden. Jag tittar på direktör Wang och låtsas snubbla på den och han gapskrattar. Länge.
(sid 195)

De här stenbrotten och fabrikerna är direkt livsfarliga. Allt ifrån att man kan få ett stenblock i huvudet till den största faran, som är osynlig och mikroskopisk och samtidigt dödlig. Den heter silikos, även känd som stenlunga, det är en lungsjukdom som man får av att andas in stendamm, något botemedel finns inte, man blir bara svagare och svagare och till sist dör man. Plus allt det här eländet får arbetarna jobba kanske 10-12 timmar per dag 6-7 dagar i veckan till en urusel lön.

Det är inte slut än! Förutom de här sociala problemen i Kina och Asien så har vi miljöproblemen. Kina har ofattbara miljöproblem och även den globala miljön påverkas. Själv tycker jag det är ofattbart korkat med ett handelssystem där det lönar sig för ett land som Sverige att importera sten från Kina. Världens tyngsta mest otympliga produkt. Är det något vi har i det här landet så är det väl sten. Tänk på alla transporter. Visserligen skapas en massa jobb på det här viset, men jag köper inte det. Det är värdelösa skitjobb som är ovärdiga.

Sedan är inte jag så naiv att jag tror att arbetarna i Kina omedelbart skulle kasta sig över skyddsutrustningen om den fanns. Direktörerna i boken säger ofta att arbetarna inte vill ha skyddsutrustning därför att det blir för varmt eller för att den är obekväm. Författarna verkar avfärda detta kategoriskt som undanflykter från direktörernas sida. Men mina erfarenheter säger mig att det mycket väl kan vara så. Jag vet inte varför, men människorna där tar risker, gör dumma saker, går det så går det?!

Jojo, tiderna har förändrats. Jag gör lite egna reflektioner. Min pappa var sjöman på 1940-50 talet och jag är ganska säker på att de hade svensk granit i lasten någon gång. Nu importerar vi istället. Men den väsentliga skillnaden är att den stenen skulle till något land i Europa som inte själv hade någon sten. Då måste man ju importera.

Min frus storebror i Thailand var elektriker, han dog för ett par år sedan i en arbetsplatsolycka. Han hade en vän och granne där i byn som också var byggnadsarbetare. Ett par månader senare dog han också, trillade ner från en byggnadsställning. Så jag vet själv att detta är en realitet i Asien, lönearbete är nog det farligaste man kan hålla på med. Barflickorna i Thailand är nog rätt smarta ändå, bättre än att jobba på fabrik, kanske? Vi kommer aldrig att få reda på vilket, vi sitter säkert här i Sverige, vad som än händer, hur mycket otur vi än har så kommer vi aldrig att behöva jobba på fabrik eller bar i Asien.