lördag 29 mars 2008

Resehandboken är död?

Är den traditionella guideboken snart död? Ja, jag tror det. Varför betala kanske 400 kr för en guidebok typ “Lonely Planet” om till exempel Thailand, när information finns gratis på internet. Det gör den ju faktiskt, på ett eller annat sätt. Ibland hittar man en hemsida där man bara kan läsa rakt av vad man behöver veta, ibland får man in i något forum och gräva runt lite och hittar man inte vad man söker så kan man ställa en fråga. Dessutom kan man skräddarsy sin information så man får precis det man är intresserad av.


Samtidigt finns det bara färre och färre exotiska och oupptäckta resmål här på jorden, då minskar också behovet av resehandböcker. Vem behöver egentligen en “Lonely Planet” för att klara sig i Thailand idag? Haha, och i framtiden kommer det bara att bli lättare tror jag. Hmm, betyder det att den bästa tiden för Thailand redan har varit? Jag vet inte, ibland blir jag nostalgisk och oroar mig för framtiden med ibland tror jag framtiden i Thailand kan bli riktigt bra. Den som lever får se!


Jag hittade den här artikeln som är en intervju med en känd reseförfattare för “Lonely Planet”, han tror också att guideboken snart har spelat ut sin roll.

Jaha, det låter väl jättebra. Gratis på internet och ingen tung bok att släpa på. Finns det då inga nackdelar? Det finns det säkert. Jag kan komma på tre stycken just nu och det finns säkert fler. Vad tycker du?


  • Det är skönt att hålla i en riktigt glassig resehandbok. Går inte att jämföra med datorskärmen. Detta kan man dock råda bot på genom att låna en rese-guide på biblioteket istället för att köpa själv.

  • Kvalitén på informationen, källkritik. Man måste vara lite försiktig med information man hittar på nätet, det finns inga garantier för att det verkligen stämmer. Här är en stor fördel för den traditionella guideboken.

  • Allting blir så snuttifierat på internet. En person, till exempel jag själv, skriver att “Manhattan Hotel” i Bangkok är ett bra och prisvärt hotell med bra läge för ca 1500 baht, och det är sant - det tycker jag verkligen. Men vad säger det egentligen er kära läsare, ni som inte känner mig. Det är naturligtvis bättre än ingen information alls om “Manhattan Hotel”, men om det ska bli riktigt meningsfullt så borde ju jag prova kanske 20 olika hotell i Bangkok i den prisklassen. Så att alla hotell blir jämförda på samma sätt så att säga, men det låter ju inte sig göras så där lätt precis. Vad menar jag med 4 stjärnor och vad menar du? Det är precis sånt här resehandböckerna är bra på däremot.

Who goes to all 15 museums in Bucharest but a guidebook author? So only they can tell you that something like the Romanian National Museum of the Peasant is about the best museum in the world.

Ovanstående är ett stort plus för den traditionella resehandboken men internet kan uppväga det här med - statistik och sannolikhet. Om man kan hitta tillräckligt många recensioner om ett visst hotell exempelvis så bör man kunna se ett mönster. Tycker 80% av personerna att hotellet är fyrstjärnigt så är det sannolikt ett bra hotell. Men sedan är det ju ändå någon enstaka person som skriver att poolen var skitig och frukosten urusel. Hmm, vad ska man tro egentligen när man sitter här i hemma i Sverige och funderar på att boka hotell?

Fotot från everystockphoto.

4 kommentarer:

  1. Cool blogg....kolla gärna min

    SvaraRadera
  2. Nej, jag tror resehandboken kommer att leva fortfarande. Det är ju bekväm att läsa boken i tågen eller på flygplanet. :)

    SvaraRadera
  3. Jag älskar mina guideböcker.. när man väl är ute på vift så vill jag inte vara beroende av internet! Plus att jag skulle aldrig betala 400spänn. Svenskar måste lära sig att använda eBay! Där köper jag mina från USA - ca 150spänn och det är med porto! :)

    SvaraRadera
  4. Läste i dagens Metro att en av Lonely Planets reseskribenter erkänner att han fuskat, dvs hittat på saker att skriva när han av någon anledning inte kunde verifiera det eller uppleva det själv och sedan skriva en riktig story om det...

    SvaraRadera