torsdag 10 januari 2008

Boktips - I skuggan av makten


Titel: I skuggan av makten

Författare: Lars Danielsson

Sidor: 281 sid

ISBN 978-918555-09-3


Den här boken är Lars Danielssons självbiografi där han berättar kort om sitt liv och sin politiska karriär för att sedan berätta lite mer ingående om händelserna under annandag jul år 2004. Det var då den fruktansvärda tsunamikatastrofen drabbade Thailand och stora delar av Asien och till och med Afrika. Han berättar vidare om händelserna efter katastrofen när det stora mediadrevet efter honom drar igång samt i slutet av boken diskuterar han hur Sveriges katastrofberedskap borde förändras och hur läget är idag. Detta sistnämnda kunde väl journalisterna rapportera lite mer om istället? Där finns många intressanta frågor.

Det är en intressant bok att läsa och rolig på sina ställen, man sitter och småskrattar, det hade jag inte trott när jag började läsa den. Min bild av Lars Danielsson var nog att han var en supertråkig och grå byråkrat men det stämmer nog inte. Han överaskar, bland annat har han bott en längre tid i Kina och pratar flytande kinesiska. Överhuvudtaget verkar han ha varit mycket i Asien. Han beskriver många roliga och intressanta möten med statsmän och politiker från hela världen. Det som är mest förvånande och upprörande för mig i den här boken är inte vad Danielsson gjorde den 26:e december, en fråga som har blivit en storm i ett vattenglas milt sagt.
Utan det är den inblick man får i hur UD, Rosenbad, regeringen, EU och utländska politiker och statsmän fungerar. De verkar liksom leva i en helt annan verklighet än vi andra, men det visste man väl redan i och för sig. Det är människor med en massa ovanor och excentriska drag, samtidigt som de säkert är väldigt intelligenta och har en enorm arbetskapacitet. Man får en bild av ständiga förhandlingar och möten och sedan kortsiktiga problemlösningar och "brandkårsutryckningar" därför att de har suttit och förhandlat för länge så att frågan har hunnit bli akut, typ. En ond cirkel. Sedan är där någon viktig politiker som inte har fått en konjak till kaffet eller hans säng har varit för mjuk på hotellet, så han är på dåligt humör och så kapsejsar hela förhandlingen ungefär. Nej, var är de politiska ideologierna undrar jag, själva politiken? Men Lars Danielsson är ju ingen politiker, han är tjänsteman. Jag får en känsla när jag läser boken av att han också står lite vid sidan om och småskrattar precis som jag, när han tittar på när de här politikerna breder ut sig. Det är därför boken blir rolig att läsa, för han har distans till det här och skildrar det med glimten i ögat.

Hur var det då med tsunamikatastrofen och Thailand? Författaren ger sin version av vad som hände och han håller fast vid det han har sagt från början, alltså han har inte ljugit någon gång. Dessutom är hela påhoppet på honom irrelevant, det var inte han som skulle se till att hjälpverksamheterna kom igång, det var UD om jag förstår honom rätt. Det låter ju logiskt faktiskt, UD betyder ju UtrikesDepartementet och tsunamin hände ju, just det - Utrikes. Men samtidigt måste väl statsministern ge sitt gidkännande av en sådan internationell räddningsaktion, skulle verkligen Danielsson själv eller någon på UD kunnat ta det beslutet? Då skulle väl Danielsson i så fall ha letat rätt på Persson och pushat på honom att han måste ta ett beslut. Om det nu skulle behövas? Varför trädde inte Göran Persson fram omedelbart och tog ett belut? Hela världen visste ju vad om hade hänt bara några timmar efter katastrofen. Min gamla mamma visste. Det var hon som ringde mig och berättade att det hänt en hemsk katastrof i Thailand och att jag måste slå på TV:n. - "Ja, ja lilla mamma. Lugna dig nu, jag ska titta. jaja, ta det lugnt nu. Hej då." Sedan tittade jag på TV och då förstod jag ju direkt att det var superallvarligt. Det fanns ju massor av information på internet, radio och överallt. Det var likadant med Estonia katastrofen förresten, det var morsan som sa till mig och även den gången trodde jag att hon hade missuppfattat det hela lite, att det inte var så allvarligt. Nej, att hänga ut EN syndabock för det här är löjligt, det finns nog hur många som helst att skylla på. Om det nu är så nödvändigt att hänga någon för det här? Det var en naturkatastrof av bibliska mått, klart att ingen är beredd på det. Acceptera det och gå vidare. Det finns så mycket annat som inte fungerar i människors dagliga liv som borde rättas till istället för att vi ska rusta oss till tänderna för en ny naturkatastrof som kanske inte kommer förrän om hundra år eller så.



Idag arbetar fortfarande Lars Danielsson som statsråd under den borgerliga regeringen men har hamnat i skamvrån. En liten lustig parentes i sammanhanget är att Danielsson nämner i sin bok att Carl Bildt och han kände varandra redan som barn, eller rättare sagt deras pappor kände varandra och var vänner medans gossarna inte riktigt kom överens. Skulle inte förvåna mig som det är något sådant gammalt groll som ligger bakom istället för flodvågskatastrofen. Han har inga egentliga arbetsuppgifter i dagsläget men jag tror han lyfter sin lön i alla fall. Det låter ju inte som någon katastrof precis. Jag tycker det är lite opassande att han kallar det för en katastrof för honom hans familj. De som blev drabbade av tsunamin, de var utsatta för en katastrof. Lars Danielsson och hans familj har gått igenom en svår tid och fått utstå mycket men jag skulle inte kalla det katastrof.

Lars Danielsson lovar att han aldrig mer ska hålla en Aftonbladet eller någon annan kvällstidning i sin hand. Jag förstår honom, jag läser aldrig heller kvällstidningarna.
Har läst två andra recensioner av den här boken. En som är ganska snäll mot Danielsson och en annan som är betydligt mera kritisk och jag själv är väl någonstans mitt i mellan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar