söndag 25 november 2007

Boktips: I trygghetsnarkomanernas förlovade land

Jag vill tipsa om en rolig och intressant bok av David Eberhard som heter ”I trygghetsnarkomanernas land” ISBN 91-518-4742-6. David Eberhard är psykiatriker och syns lite på TV ibland också som experttyckare. Vad är då detta för konstig bok vad har den med Thailand att göra kan man ju undra?
Så här står det bak på boken:

" Vi har ett alldeles överdrivet behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror, hävdar David Eberhard. Det ständiga sökandet efter allt större trygghet må ha varit adekvat i de livsfarliga miljöer där ursprungsmänniskan levde men knappast i vårt moderna, relativt ofarliga samhälle. Vi borde lära oss att värdera och hantera rimliga risker och faror,
snarare än att förbjuda situationer där de kan uppstå.Det har nu gått så långt, hävdar han, att den panikångest han allt oftare möter hos sina patienter på akutmottagningen i Stockholm, har fått en direkt motsvarighet på samhällelig nivå: själva staten tycks lida av ett nationellt paniksyndrom och ett slags trygghetsnarkomani! Vi förbjuder allt som kan tänkas vara farligt men blir som följd bara alltmer rädda och oförmögna att hantera krissituationer.Precis som panikpatienten ser faror i allt som faktiskt kan vara farligt men sällan är det, har landet Sverige ett överdrivet behov av trygghet och kontroll när vi snarare behöver arbete, husrum och kärlek.Paniksyndromet på individnivå leder ofta till total handlingsförlamning, och Eberhard menar att man faktiskt kan se de svenska myndigheternas bristande handlingskraft vid tsunamikatastrofen som ett uttryck för det nationella paniksyndromet. Han driver och prövar sin tes och drar fram mängder av exempel, alltifrån säkerhetsbälten och cykelhjälmar till curlingföräldrar och förbud mot djungelolja. Det är tankeväckande och ibland provocerande läsning.”

Jo, jag råkade få boken i min hand och läste baksidestexten och blev nyfiken på hur författaren skulle koppla ihop tsunamikatastrofen i Thailand och trygghetsnarkomanin i Sverige. Så jag läste boken.

Författaren har en tes som han driver hela boken igenom, så egentligen behöver man bara läsa de första 30-40 sidorna så har man förstått poängen. Ibland är han lite väl långt ute och raljerar tycker jag men han är alltid rolig, man skrattat högt ibland när man läser. Men kopplingen i boken till tsunamikatastrofen och Thailand är svag, faktiskt näst intill obefintlig. Jag får väl försöka göra den kopplingen själv istället, jag tror han menar så här ungefär. Staten och myndigheternas viktigaste funktion är att skydda oss mot allt ont, det är därför vi har skapat det här systemet vi har i Sverige. Ingenting ont får lov att hända svenskar och en svensk kan inte dö, möjligtvis om han eller hon är 90 år och på väg mot hundra men så fort en ung svensk omkommer så blir det tidningsrubriker. När då helt plötsligt tusentals svenskar blir skadade och omkommer så upplevs det som att staten och myndigheterna har misslyckats med sin uppgift och människor som är förtvivlade och i chock börjar ställa enorma krav på svenska staten och rikta all sin ilska mot den. I verkligheten var det ju en naturkatastrof som ingen människa är ansvarig för och befinner man sig så långt hemifrån så får man vara beredd på att det kan bli väldigt komplicerat och dyrt om något går fel, man kan inte räkna med att där omedelbart ska vara någon svensk myndighet och hjälpa en.

Jag har varit ute och rest en del och varit i Thailand ganska mycket, inget unikt med det. Har man varit det så tror jag mycket av det vi håller på med i Sverige ter sig ganska löjeväckande. Människor ute i världen förolyckas, blir sjuka och dör hela tiden. Så svenska idéer och visioner typ, nollvisionen i trafiken blir löjliga och orimliga för mig, det är inte normalt att ha en sådan ambition därför att den kommer aldrig att kunna uppfyllas.

Kommer ihåg en gång jag kom hem från en asienresa och den största frågan här hemma var om Magnumreklamen (glassen Magnum) var sexistisk eller inte. Då fick jag någon slags Aha-upplevelse, vilket sagoland Sverige är, vi lever i en bubbla.

3 kommentarer:

  1. Intressanta tankar, jag har ocks[ varit inne på den linjen. Sverige är så tryggt att det blir tråkigt ibland.. sen behöver det ju inte gå till överdrift åt andra hållet..eeh o med de åsikterna var jeg själv väldigt svensk..mellanmjölk och lagom

    SvaraRadera
  2. Är det mycket svår ord i den här boken?

    SvaraRadera
  3. Kommer inte ihåg riktigt, men jag tror inte det. Där är en del psykologprat och uttryck i vissa kapitel men det kan man hoppa över. Vissa kapitel är riktigt lättlästa, som en vanlig roman.

    SvaraRadera