söndag 7 oktober 2007

Burma och kommunismen

Är det inte lustigt, men alltid när man diskuterar med en riktig vänsteranhängare så kvittar det vilket exempel man tar i världshistorien där något land har gjort revolution och försökt införa kommunism, så räknas inte det. Det räknas inte därför att de kom aldrig förbi proletariatets diktatur eller de lånade bara vissa åsikter från socialismen und so weiter, de var inga riktiga kommunister. Jag pratade med en bekant, han var chockad, han vägrade att tro att juntan i Burma hade något som helst att göra med socialismen.

Jag vet inte allt jag heller, men jag citerar från wiki:

General Ne Win genomförde 1962 en militärkupp och upprättade ett militärt revolutionsråd som landets regering. Landets federala uppbyggnad behölls, men kompletterades med en hierarki av arbetar- och bonderåd. Ett nytt parti under namnet Myanmars socialistiska programparti grundades och fick status som enda tillåtna parti. Näringslivet förstatligades efter sovjetiskt mönster, och landet isolerade sig från omvärlden.
Flera gerillagrupper har sedan dess verkat i landet, och det kanske allvarligaste hotet mot den burmesiska varianten på kommunism kom från "Vita Flaggan", en prokinesisk kommunistisk gerilla.

Det låter ganska socialistiskt för mig. Sedan har det säkert skett en massa förändringar i deras “politik” genom åren, försök att lappa och laga lite överallt i systemet efterhand som generalerna har märkt att det inte funkar, så nu är det väl en riktigt konstig blandning av allting. Så har det väl varit med de flesta andra socialistiska länder också?

Trots det kan man läsa i Proletären att det liksom aldrig riktigt har hänt egentligen, det var ingen riktig revolution.

Den nuvarande regimen här-stammar från en militärkupp från 1962 under ledning av Ne Win. Han lånade drag från socialismen och nationaliserade marken, industrin och handeln, utan att göra landet socialistiskt även om det kallades så i officiella sammanhang. I ett officiellt program sas att landet vilade på ”Burmes-buddistisk socialism”. Men kommunistpartiet var förbjudet.

Inse istället att Burma är ännu ett exempel på en misslyckad socialistisk utopi.

För att kunna rättfärdiga den nya "kommunistiska" läran för det buddhistiska folket i Burma och jämka samman politik och religion, så fick (får) skolbarnen lära sig att Karl Marx var en av Buddhas lärljungar.

Förlåt att jag upprepar mig från ett tidigare inlägg, men det här citatet tål att upprepas, det är verkligen min sorts humor, sånt gillar jag att garva åt. Buddhas lärjunge, jo men visst... Det här citatet har jag skrivit tidigare i ett inlägg men då kunde jag inte komma ihåg var jag läst det. Nu har poletten trillat ner, det är från boken “Den dolda dagordningen: reportage från bedrägeriernas tidsålder” av John Pilger ISBN 91-7324-629-8.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar