söndag 19 augusti 2007

The last executioner: memoirs of Thailand´s last prison executioner

Den här boken är en biografi skriven av den siste bödeln i Thailand, Chavoret Jaruboon. Boken är en kronologisk redogörelse för de viktigaste händelserna i hans liv kort sagt. Det blir väldigt tråkig läsning efter ett tag och engelskan i boken är väldigt konstig, lättläst förvisso men jag misstänker att något översättningsprogram har använts. Om bara någon person med engelska som modersmål hade korrekturläst boken hade den blivit så mycket bättre direkt, synd. Som brukligt är i den här typen av böcker finns det några foton i mitten av boken. Någon djupare diskussion om dödsstraffets vara eller inte vara och liknande frågor om straff och vad samhället egentligen ska göra med den här typen av människor förs inte. Författaren har visserligen en del intressanta tankar och idéer men han utvecklar dem inte. Istället håller han sig till faktamässiga redogörelser ur sitt liv.


Generally speaking when we talk about jobs we are talking about something productive. Everyone likes to proud of what they do for a living but obviously I couldn´t.
The last executioner: memoirs of Thailand´s last prison executioner, sidan 286.

Den siste är kanske inte riktigt i den meningen att Thailand fortfarande har kvar dödsstraffet. Numera utförs avrättningarna med giftinjektioner och tre personer som ska trycka på olika knappar för att den dödsdömde ska få i sig alla gifter. Mr Chavoret Jaruboon var den siste som ensam avrättade personer med ett maskingevär. Dessförinnan var det halshuggning som praktiserades och ännu tidgare ännu mer bestialiska metoder. Här finns mer bakgrundsmaterial om det och bilder.

Författaren nämner ett museum i Bangkok vid namn "Criminal corrections museum" där man bland annat kan se det maskingevär av typen HK MP 5 som var hans arbetsredskap under många år. Har försökt hitta information om det stället men jag hittar ingenting. Här är en lista över alla museum i Bangkok som jag hittade med en snabb sökning, kanske den inte är komplett.
Det som förvånar mig är att avrättningarna tydligen ägde rum inomhus i en speciell byggnad. Alla som har gjort lumpen vet hur fruktansvärt den här typen av vapen låter, att brassa av en eldskur på kanske tio skott där inne måste ha varit helt örondedövande. Han hade kanske femton skott i magasinet och sedan sköt han en eldskur på känn bara, ibland gick det iväg sju kulor och ibland tio och om inte det räckte så kunde han skjuta resten av magasinet. Alla som gjort lumpen vet också vilken fruktansvärd kraft det är i den här typen av vapen. Fången som skulle avrättas måste ha slitits sönder fullständigt i det området där eldskuren träffade. Det verkar väldigt barbariskt och onödigt.
ISBN 978-1-905379-26-2

2 kommentarer:

  1. Jag har åkt förbi detta museum otaliga gånger, men aldrig besökt det även om jag har sagt till min fru att vi borde stanna till någon gång.

    Naturligtvis är ju minnet kort, så osäkerheten var det ligger var stor.

    Letade lite och hittade detta, vilket stämmer med det museum jag har sett. Kommer ihåg en skylt med Samranrat...

    Adress:
    Siripong Road,
    Samranrat Sub-district
    Phra Nakhon District

    Nu vet jag ju inte om det är det som du pratar om, men jag tror det.

    Kolla denna länk för mer info:
    http://203.155.220.217/office/ppdd/publicpark/english/mainpark/E_rommaninad.html

    SvaraRadera
  2. Ja, det måste vara det museumet tycker jag. Bra jobbat. Tackar.

    SvaraRadera