söndag 8 mars 2009

Boktips: Välkommen till Paradiset

Titel: Välkommen till Paradiset: reportage om turistindustrin
Författare: Jennie Dielemans
Fotograf: Shabab Salehi
ISBN 9173892211




Det här är en lättläst faktabok som handlar om de negativa effekterna av västvärldens turistande i fattigare länder. De positiva effekterna känner vi ju till, vi utvecklas och hämtar nya krafter och får nya erfarenheter och träffar nya människor och så vidare i all oändlighet. Men nu handlar det ju inte enbart om oss. Boken tar upp en rad orättvisor och miljöhot med mera som våra turistresor orsakar. En stor del av boken handlar om Thailand och svenskar i Thailand. Därutöver får vi hänga med till Mexiko, Kanarieöarna, Spanien, Dominikanska Republiken, Filippinerna och Vietnam och kanske några länder till. Boken ger också en intressant historisk genomgång av turismens historia.

Det handlar om barnarbete, illegala immigranter som får jobba för svältlöner, prostitution, miljöförstöring och flygresor som spär på växthuseffekten. Intressant men inget nytt, det visste vi ju redan. Det som jag tyckte var speciellt intressant i den här boken var det historiska inledningsperspektivet på turism och vårt resande, vi som bor i Europa. Det är ju uteslutande vi som har ägnat oss åt semesterresande i större skala. Det är ju faktiskt vår kultur att resa skulle jag vilja påstå. Alla pratar om att bevara sina kulturer, jänkarna vill bevara sin livsstil med stora bilar och massor av elektricitet typ Las Vegas och allt vad de nu har för sig. Jag hävdar att resa, det är vår kultur, det var ju vi som skapade och kolonialiserade USA och Australien med mera med mera. Sedan har vi en lång tradition av att "the rich and famous" skulle göra bildningsresor ut i världen på 1600-1800 talet och till slut har vi hamnat i massturismen som började på 1950-talet. Då började vi resa till Spanien och inte en kotte opponerade sig mot att det var en militärdiktatur med Hitlers gamle polare Franco. Jag tycker faktiskt att dagens resande och turism tar betydligt större ansvar än gårdagens och ärligt talat - skulle det vara ett realistiskt alternativ att sluta resa?!?

Någonting som jag har svårt att förstå och som också tas upp i boken är - jakten på det orörda paradiset. Varför måste det vara orört? Det har jag aldrig fattat, här är det backpackerfolket som borde ändra inställning. Man kan ju inte jaga efter orörda platser i all oändlighet, de är en ändlig resurs. Efter backpackerfolket så kommer alla andra turister och sedan är det kört, det tycker jag är trist. Är det orörda platser ni är på jakt efter så kan ni istället arbeta som volontärer och göra något konstruktivt, inte bara resa typ - "been there, done that".

En annan sak jag tyckte var intressant i boken som jag faktiskt inte har tänkt på förut är fenomenet - All Inclusive. Det är stora Hotellanläggningar där allt ingår i priset för gästerna, allt de behöver finns på området, mat, affärer, nattbklubb, underhållning och utflykterna är planerade. Detta fenomen får den tråkiga bieffekten att turisterna inte spenderar några pengar utanför hotellet och de lokala restaurangerna och affärerna får svårt att klara sig. Dessutom så är det utländska bolag (Amerikanska och Spanska oftast) som äger hela hotellanläggningen så hela vinsten går direkt ut från landet och ner i ägarnas fickor. Invånarna i värdlandet får inte ens vistas på stränderna. Detta system verkar vara ren exploatering. Så är det något man kan göra för att lätta sitt samvete så är det - åk inte på All Inclusive semester.

måndag 12 januari 2009

Taxibolag Pattaya Bangkok

Här är en länk till ett taxibolag som jag kan rekommendera - Pattaya Taxi Service. De har bra priser och nya moderna bilar. Man kan boka en taxi på internet eller per telefon. Sedan står det en kille eller tjej och väntar på dig på flygplatsen med en snyggt textad skylt där det står ditt namn. Perfekt efter en lång flygresa! Fram och tillbaks till flygplatsen är väl den vanligaste beställningen de får men de kan köra var som helst, minibussar finns också. Jag är ganska säker på att en Bangkoktaxi är dyrare och ärligt talat det är inte så skönt att åka långt i en sliten taximeter.

Är det inte intressant förresten med alla dessa för oss svenskar okända bilmodeller som finns i Thailand och Asien säkert. Jag menar, Toyota Altis eller Innova eller Chevrolet Optra, har aldrig hört talas om dom förut. Man blir påmind om hur litet Sverige är, det är inte lönt att ta hit för många olika bilmodeller, marknaden är så liten. Alla taxibilar som rullar i Bangkok är också någon konstig Toyota modell som vi inte har här.

söndag 11 januari 2009

Kylskåp och Thailand

Kylskåp finns i de flesta hem i Thailand. Även om familjen har det mindre gott ställt så brukar de ha ett kylskåp i alla fall. Ibland är det den enda "möbel" de har, den och en fläkt naturligtvis. Sover gör de på golvet och soffor och bord och sånt är inte så viktigt i Thailand. Ofta är det här kylskåpet rosa eller ljusblått till färgen och har ett vackert motiv med fåglar eller fiskar på kylskåpsdörren, ganska annorlunda våra kylskåp här hemma med andra ord. De är också storleken mindre än våra svenska modeller. Sedan är det lite konstigt för en svensk att de ofta är av märken som Panasonic och Hitachi eller nåt sånt.

Hur använder då Thailändare kylskåp? Ja, enligt mina erfarenheter så används kylen främst för att kyla drycker av olika slag. Matvaror har de sällan i kylen! De äter ofta ute eller tar med färdigmat hem och lagar de mat så handlar de i regel ingredienserna samma dag. Alltså behöver de inte använda kylen. Blir det mat över så får den helt enkelt stå framme på bordet med en liten skål eller nåt över sig för att skydda mot flugorna. Att maten på något vis skulle kunna bli dålig av att stå framme på det viset verkar de inte fundera på?

Så gör min fru och dotter här hemma också. Maten får stå framme på bordet bara och jag springer och stoppar in i kylen hela tiden. Men jag undrar om inte vi svenskar har blivit lite för fixerade vid det här med att maten absolut inte får stå framme och att den måste förvaras si och så. Har ofta ätit mat från gårdagen som stått framme hela natten och jag har inte blivit sjuk. Min fru och dotter gör det hela tiden och det gör de i Thailand också. Det låter kanske helt revolutionerande konstigt för en riktig svensk, en trygghetsnarkoman, men det är lite annorlunda i andra länder och folk överlever faktiskt. Men visst, det är bättre att ställa in maten i kylskåpet och det brukar jag göra men jag vet att har jag glömt det, då är det ingen annan i familjen som har gjort det.

lördag 10 januari 2009

Airbus 380

En kompis till mig har åkt i den nya Airbus 380 mellan Sydney och Singapore. Han var jättenöjd, det som var bäst var att den var så otroligt tyst sa han. Hördes nästan ingenting när man väl var uppe i luften. Mycket lättare att sova än det brukar vara på ett flygplan. Sedan hade man en 10 tums LCD skärm och det fanns en bar med självservering, i ekonomiklass. Nu väntar jag bara på att man ska kunna åka med en ny Airbus till Thailand. Men det lär väl dröja.

Jag vill passa på att tipsa om en mycket lävärd blogg - Flaskpost - med en del intressant om Thailand också, framförallt hur det var att besöka Thailand förr, på 1970-talet.

Sedan något annat, som inte har med Thailand att göra men ta gärna en titt på den här bloggen också, mycket intressant läsning och diskussion om vad som händer just nu i Gaza - Jinges Web och Fotoblogg.

tisdag 6 januari 2009

Kaffe i Thailand

Kaffet i Thailand har bara blivit bättre och bättre tycker jag. För 15 år sedan när jag kom till Thailand för första gången var det svårt att få en kopp med gott kaffe, så kommer jag ihåg det i alla fall. Åtminstone smakade det annorlunda än i Sverige. Nu kan man fika överallt på ställen som Starbucks och Black Canyon och Coffee World med flera. Min favorit är nog Coffee World därför att deras ställen är först och främst kaféer, ett fik helt enkelt med gott kaffe och lite kakor och bakelser att välja på. De andra är mer någon sorts mellanting mellan restaurang och kafé. Men det är klart, en Coffee Vienna på Black Canyon är inte helt fel. Åtminstone Starbucks har börjat använda kaffe odlat i Thailand, det är väl för att bli mer miljövänliga men de påstår också att kvalitén på kaffet är utmärkt.


Jag har läst ett par marknadsundersökningar också som pekar på att törsten efter kaffe och andra varma drycker bara kommer att öka i Thailand och Asien. Det thailändska snabbkaffet smakar också jättebra tycker jag, bättre än snabbkaffe i Sverige. Speciellt när man dricker det kallt med kondenserad mjölk och socker, ice Coffee eller kafe yen som det heter.

Sedan har vi det traditionella thailändska kaffet som heter oleang, som jag faktiskt aldrig har provat, jag har aldrig vågat för jag är rädd för att bli dålig i magen. Det är lite mesigt faktiskt, nåsta gång ska jag prova. Det är alltid någon gammal gubbe eller gumma som kör omkring med någon vagn och filtrerar kaffet i en gammal damstrumpa eller nåt och serverar det i en plastpåse med sugrör. Inte konstigt att man blir rädd för att bli dålig i magen. Det intressanta med oleang är att det inte är rent kaffe man får, det är kaffe som är uppblandat med sojabönor och majs och kanske ännu fler saker, det finns olika recept. Här är en intressant blogg om drycker som berättar om hur man gör thaikaffe. Härliga bilder, jag hade tydligen fel, det är ingen gammal damstrumpa man ska använda. Jag vet inte om man kan köpa sådant pulver här i Sverige.

Det finns tydligen mängder av olika sorters kaffebönor (hade jag ingen aning om) men bara två som är kommersiellt gångbara. De är som ni säkert vet Arabica och Robusta. Arabica räknas som de bästa och godaste kaffebönorna men är samtidigt den sorten som är svårast och mest krävande att odla, till exempel så växer den bara i högland på höjder över 1600 meter. I Thailand odlas det Arabica kaffe i de norra delarna och Robusta i de södra delarna. Robusta räknas som mindre gott och används mest till snabbkaffe men är samtidigt lättare och mindre krävande att odla. Det här tycker jag låter väldigt konstigt, skulle det inte vara bättre att försöka få snabbkaffet att smaka så bra möjligt? Varför då använda de sämsta bönorna till snabbkaffet? Ofta är de billigare kaffesorterna, även här i Sverige, uppblandade med 10 eller 20% Robusta men det skrivs aldrig ut på paketen. Däremot om det står 100% Arabica på paketet så får man väl vara säker på att det stämmer.

Här är en länk till en kaffemässa i Bangkok nu i Februari, det är nog bara för branschfolk men det hade varit himla kul att gå dit. Det kanske inte krävs så mycket för att få komma in där, man kan ju bara säga att man funderar på att köpa en restaurang eller kafé eller något, man är ju falang.

söndag 4 januari 2009

Alkoholism i Thailand

Varför ska jag skriva om ett så trist och tungt ämne kanske ni undrar? Tja, det började med att jag pratade med en kompis som har en thailändsk kompis som tydligen dricker alldeles för mycket och vad kan man som falang göra åt det?

Ja inte vet jag, det är svårt men jag pratade i alla fall med munken i vårt tempel om vad han tyckte man ska göra. Han bara skrattade och sa att när thailändare dricker för mycket kan man inte göra något, de ändrar sig aldrig. Inte förrän de själva vill ändra sitt liv. Vanliga människor i Thailand har fullt upp med sina vanliga bekymmer för att få vardagen att gå ihopa och de har inte lust och ork att bry sig om en alkis. Alkisen själv vet att det är så, att där finns det ingen hjälp och förståelse att hämta så därför är det lika bra att fortsätta dricka. Sedan frågade jag om en person med missbruksproblem kan gå till ett tempel och få hjälp? Ja, om han eller hon verkligen vill förändra sitt liv, annars är det inte lönt. Det finns ett tempel i Lopburi som tar emot missbrukare och avgiftar dem med naturmediciner men då pratar vi rikitigt tunga missbrukare. Om en thailändare har missbruksproblem och vill ha hjälp så ska han eller hon kunna vända sig till ett sjukhus och det ska inte kosta något heller. Sjukhusen är nog det bästa alternativet sa munken. Gäller det ungdomar som på något vis får problem med polisen och uppenbarligen har missbruksproblem så brukar de skickas till speciella kliniker eller behandlingshem.

Själv tror jag inte västerländsk psykologi och behandlingar jälper på thailändare. Jag har svårt att se någon thaiare prata ut om det här och erkänna sina problem och att han är en dålig människa och måste förändra sitt liv. Nej, de vill ha hjälp av doktorn i form av någon medicin bara och prata så lite som möjligt. Thailand ligger tydligen på 40:e plats i världen i alkoholkonsumtion och de senaste åren har de tagit ett kliv uppåt på den här listan för varje år.

Sedan har vi alla falanger som bor i Thailand kortare eller längre tid. Bland dom finns det nog en hel del som åtminstone ligger i riskzonen för att bli alkoholister och många är det. Har själv träffat en del sorgliga existenser i Thailand. Paradiset - nej inte för dom stackarna. Det är
så man riktigt längtar hem till trygga Sverige och ett tråkigt jobb när man ser en sådan människospillra. Det är nog väldigt lätt att åka dit om man bor i Thailand och är lite mer intresserad av starka drycker än genomsnittet. De flesta falanger i Thailand har inget jobb eller någon uppgift att fylla och inga dagliga rutiner att följa, öl och sprit och trevliga vänner finns ju överallt. Förbaskat varmt är det också, gott med en öl. Det funkar ju på en semester men ska man vara där en längre tid så gäller det nog att börja beställa nam som istället.

För falanger med alkoholproblem finns det nog en del kliniker och terapimetoder att välja på, men det är dyrt tror jag. Jag vet att jag har sett en skylt någonstans i Pattaya för AA, Anonyma Alkoholister eller den anglosaxiska motsvarigheten. Har Googlat lite om det här problemet men inte funnit så mycket. Här är en länk som kanske en Thailändare kan ha användning för och här och här är en som kanske kan hjälpa någon falang.

lördag 3 januari 2009

Motion och Kondition

Det här med att träna och hålla sig i form är ingenting för den vanlige Thailändaren. De tränar ingenting och vill helst inte ens gå, promenera. På sätt och viss förstår jag dem eftersom det är så varmt i Thailand så fysisk ansträngning kan vara riktigt jobbigt. Men de gör lika lite i Sverige och det förstår jag inte riktigt. Så det kan ni bara glömma om ni har planer på att du och flickvännen ska gå långa skogspromenader eler nåt. Har förgäves försökt få min fru att börja träna på gym med mig men det går inte. Jag tror det skulle vara bra för henne därför att hon har lite ont i ryggen och lite ont i axlarna och så vidare och jag känner så väl igen det. Jag som riktig kontorsråtta får också ont här och där om jag inte gör något. Nåja, jag ska väl inte vara helt orättvis mot thailändare för när hennes dotter kom till Sverige så ville hon gärna börja spela fotboll eller tennis eller något men hon var för gammal och fick inte vara med nånstans.

Jag har faktiskt börjat träna på gym, det var längesedan sist. Tränade en hel del på 1980-talet när alla skulle lyfta skrot och se biffiga ut, det var inne helt enkelt att se ut så, men jag blev aldrig någon biff. Det är ganska kul att göra come back nu så här långt efteråt. Kan konstatera att det hänt en hel del på träningsmaskinfronten. Då lyfte jag och mina kompisar nästan enbart fria vikter därför att maskinerna var så dåliga. Det var bara ett rep som gick ner till ett viktmagasin ungefär och det blev ryckigt och konstigt när man gjorde rörelserna. Nu däremot måste jag säga att jag är väldigt imponerad av maskinerna, de ser ut som något direkt ur en Star Trek film och dom är genialt konstruerade för att komma åt alla muskler och har mängder av inställningsmöjligheter, så nu tränar jag nästan enbart i maskiner. Det är kul, har hållit på nu en tre månader ungefär och det börjar hända saker i kroppen. Inte minst magen har blivit betydligt plattare och hårdare. Kostymen jag fick skräddarsydd i Thailand för några år sedan som passade så perfekt då blev sedan för liten efterhand som jag började lägga ut men nu passar den igen. I somras fick jag ytterligare en kostym och några byxor uppsydda i Thailand och jag var mycket nöjd, men nu är de helt plötsligt för stora istället.

Tjejerna i Thailand vill inte lägga på sig några muskler heller och därför vill de inte träna dessutom tror jag det är lite opassande för en tjej att träna men det håller nog på att ändras. Tjejerna ska vara små och späda och mjuka i kroppen, så är idealen och det är ju många västerlänningar som gillar det. Västerländska tjejer vill vara smala men vältränade men thaitjejer vill var smala och degiga - mjuka - i kroppen.

Thailand har ju sin Thaiboxning Muay Thai och det är säkert extremt hård och nyttig träning men jag tror inte man börjar träna Muay Thai bara för att hålla sig i form vilket säkert många västerlänningar gör. Det har med kultur att göra och många börjar träna för att de kanske kan bli kända boxare och tjäna lite pengar och göra mamma och pappa stolta.

Jag har försökt påverka min styvson i Bangkok att hans äldste son ska börja träna något men det verkar inte finnas något intresse för det. Det praktiska ställer till en del problem också, till exempel om hans son vill börja träna fotboll eller tennis så finns det inte så många platser att välja på, han kanske måste åka tvärs över hela Bangkok för att få träna och det är kanske inte så lätt för en liten grabb. Eller så får pappa hämta och ämna honom med sin motorcykel och det tror jag inte han vill. Det tror jag generellt inte några thailändska pappor gör, det är bara här i Sverige som föräldrarna håller på och kör taxi för sina ungar hit och dit och där och dit och hem igen. Det har liksom blivit lite för mycket i dagens svenska familjer tycker jag.